fredag 13 januari 2017

Gemytlig bok om Lasse och hans Vallentuna

Fyrtio år och sex kommunalråd
En kommunaltjänstemans bekännelser

Jag kan inte tänka mig en bättre titel. Speciellt som boken handlar om Vallentuna och i synnerhet som författaren heter Lars Lundqvist.

Han är en välkänd profil som haft allehanda uppdrag i kommunen sedan första vikariatet som föreståndare för Åby fritidshem 1975. När han gick i pension för något år sedan var han näringslivschef. Det är sannerligen inte illa pinkat. Hans arbetsliv tycks dessutom ha varit tämligen lättsamt och fyllt av glada hyss arbetskamraterna emellan. Åtminstone om man får tro den nu aktuella boken. 

Lasse Lundqvist är en toppenkille, det ska sägas först som sist, full av humor och ödmjukhet. Jag vet det. Vi har spelat revy ihop och han var en av de bästa. Dessvärre lät han sig bara övertalas två gånger (1991 och 2000). Bandet Electric Markim Orchestra kändes viktigare, tyckte han. Himla synd. Vi gick sannerligen miste om en stjärna. Men nu är han alltså författare.

Redan i inledningen till ”Fyrtio år” skriver Lasse att somligt i hans berättelse kan ha hamnat på fel årtal. Han minns det han minns, helt enkelt. Resultatet är varken faktabok eller litterär berättelse. Det är hårda puckar och raka rör, tycker han och ber om ursäkt redan i prologen. Så är det gjort! För säkerhets skull skriver han vidare:
- Denna bok är inte lämpad för personer under 50 år! 

Lasse släppte sin första bok ”Nejlikan och landet” om uppväxtåren i Stockholm 2002. En hel del i den nu aktuella boken har samma tema. Det är fina Stockholmsskildringar ur en grabbs ögon i ett fängslande tidsdokument. Men vi får också veta hur han den olidligt varma sommaren 1975 rattade sin folkvagnsbubbla till Vallentuna för att söka jobb. Annars var livet mest kärlek och musik. Han spelade gitarr och skrev politiska protestlåtar som man skulle göra på den tiden.
- Otrogen mans kvinnoförtryckarjazz, hette en.
- Jag vill leva i slowmotion, hette en annan. 

Om de sex kommunalråden får vi faktiskt inte veta särskilt mycket. De flesta glider mest bara förbi för att motivera titeln. Först ut var emellertid Carl Erik Wikström (C) som Lasse emellanåt fick gå och köpa tobak åt. 
- Det var ett hedersuppdrag. Ibland fick jag lägga ut ur egen ficka vilket han gömde bort.

Elwe Nilsson (M) kom härnäst, en infödd vallentunabo med hårda förhandlingsnypor. Elwe sa att Lasse var kommunens onödigaste tjänsteman. Jag har faktiskt hört det i min dåvarande roll som lokalreporter. Lasse var förste praktikant på personalavdelningen och sånt tyckte Elwe att staten skulle stå för. Men Elwe är Elwe och ingen skugga faller över honom i Lasses bok. Bra det. Han är vår liksom. 

I onödan sparkade chefer
Det är väl egentligen bara två politiska katastrofer  och en dito kommunchef (Erik Sörlin) som Lasse tar upp. 
1) Moderaternas generalsvek mot Sten-Åke Adlivankin och 
2) Örjan Lids svindlerier av hela det demokratiska systemet. Ingen har blåst skattebetalarna någonstans mer än vad han gjorde. Alla som ifrågasatte hans göranden och låtanden fick sparken. I dag är vallentunaborna säkert världsledande vad gäller betalda avgångsvederlag till helt i onödan sparkade chefer.

Men Lasse spiller inte särskilt mycket krut på det. Han väljer att mest berätta om sånt som är trevligt, kul och dråpligt. Som exempelvis kungens besök 1991 när kommunen snålade in på kostnaderna genom att bara måla tre sidor av Kårstas stationshus - det som Dagens Nyheter plåtade från precis rätt håll. 
Nästan lika dråpligt var det när president Bill Clinton var här och spelade golf 2002. Kommunledningen försökte imponera på världskändisen med en isskulptur fast det var mitt i juli. 
En annan vandringssägen som här får sin förklaring är att ABBA fortfarande skulle vara skyldiga Vallentuna kommun en gratiskonsert för lån av gratis replokal. 

Lasse väver samman de lokala händelserna med rikshändelser som Rudolf Meidners löntagarfonder och miljöskandalen BT Kemi i skånska Teckomatorp och med världshändelser som Tjernobylolyckan 1986 och Tsunamin 2004. Allt för att ge innehållet perspektiv. Många kända vallentunabor passerar revy men nu får man se dem genom Lasses ögon. Det är lika trevligt som bekantskapen med hans gamla Amazon lagad med plåt, popnitar och plastic padding.

Malin Vestberg, Carola Berglund 
och Jacqueline Gaborn 
Vallentuna Revyns balett 1991

Nej, de strippade inte på borden!
Men en sak blev lite fel. Baletten strippade inte på revyns avslutningsfest. Jag skrattar gott åt påståendet och anar att Lasse möjligen fått för mycket av den där vätskan (läs: rödtjut) han skriver om:   

"Efter sista föreställningen hölls det avslutningsfest på en restaurang utmed Fabriksvägen. Det var ett hålligångande av större mått och en viss vätska som flödade i stora mängder. Tjejerna i baletten dansade och strippade på borden. Alla släppte loss, det var trots allt en viss anspänning med att uppträda. Dagen efter skulle det städas på teatern. Stämningen var inte lika hög då men de allra flesta ställde upp."

Krogen hette Nordins och drevs av turkar. I stället för de sedvanliga pizzorna (lönen för revyarbetet var i alla år en gratis pizza) hade vi beställt ”Turkisk afton”. Vi hade nämligen upptäckt att turkarna var bättre på att laga turkisk mat än annat. 

Carola i baletten - numera är sminkös på Kungliga Operan - kunde dessutom dansa magdans och var därför kvällen till ära klädd i tvättäkta magdansutstyrsel. Efter middagen klev hon sedan upp på långbordet för att till tonerna av smäktande turkisk musik dansa sig fram mellan askoppar (man rökte inne då!) och sockerskålar. Allt medan turkarna fäste sedlar i hennes kläder. Väl i andra änden av bordet hade hon tjänat ihop en bra slant vilket inspirerade några betydligt stadigare primadonnor att göra detsamma. Några pengar för dem blev det dock inte, men kul var det. 

Nåja, man minns vad man minns, som sagt, och det får man stundom vara glad för. 

Lasse Lundqvists nya bok är sammantaget en mycket trevlig läsning för alla gamla vallentunabor som har varit med ett tag. Mycket har hänt i kommunen och Lasse har suttit på första parkett. Han är dessutom en god berättare. 

Så köp boken! 
Den hör hemma i varje lokal bokhylla. Går han runt så blir det kanske flera böcker. Jag hoppas på det. Jag skulle gärna se en mer ingående bok om det politiska myglet som han måste ha sett i Vallentuna. 
Om någon sitter inne med detaljerna så är det nog Lasse...

tisdag 3 januari 2017

Men va fan Väsbygården...!

"Toaschema och vätskeransonering"

Expressen Publicerad 
Kanin har varit fånge på sitt rum i åtta år!



De enda gånger Karin fått komma ut är när hon tvingats besöka sjukhus.
Det värsta är att hon inte får gå på toaletten eller dricka när hon vill, tycker Karin.
– Det här är ett helvete. Det är psykisk terror.


"Karin förlorade ena benet i en olycka för snart tio år sen. Nu är hon fast mellan fyra väggar i rummet på Väsbygårdens äldreboende i Vallentuna.
– Jag har legat på det här sättet i tio år snart. Jag har förlorat allt.
De enda gånger Karin varit utanför sitt rum är när hon tvingats till sjukhus.
– Jag är naturligtvis förbannad och ledsen, jag har alla känseltangenter nedtryckta hela tiden. Jag har fått högt blodtryck här. När man stressas tillräckligt mycket och tillräckligt länge får man det.

Får inte gå på toa i tid
På golvet i rummet ligger blöjor slängda. Persiennerna är neddragna, rummet är halvskumt, och det mesta ljuset kommer från teven."
Sjuksköterskan och Karins gode man Mikael Solborg och Expressens Anna Bäsén

"Enligt äldreboendet lider Karin av psykiska problem. Två gånger har Karin skickats till psykakuten med tvång och poliseskort. Men psykiatrin tyckte inte Karin var ett fall för dem och skickade tillbaka henne. Både gode mannen Mikael Solborg och Karin ställer sig frågande till att hon skulle ha någon psykiatrisk diagnos.
– De ville inte ha mig där på psykiatrin. Jag är ju bevisat inte sjuk. Det var massor av specialister sittandes runtomkring mig där, jag tror det var fyra stycken där för att avgöra det, säger Karin."

"Mikael Solborg och Karin har anmält äldreboendet för vanvård till IVO, Inspektionen för vård och omsorg. Men äldreboendet friades eftersom det inte gick att styrka att Karin lidit fysisk skada."

"Väsbygårdens äldreboende ska vara ett tryggt boende med god omvårdnad och sjukvård, enligt hemsidan. Mikael Solborg tycker att äldreboendet bryter mot alla etiska riktlinjer och regler som finns.
– Det här är värre än ett fängelse. Jag tror att fångarna på ett fängelse har det mycket bättre, de har mycket mer aktiviteter och godare och bättre mat. Allting är bättre."

"Karins behov är grundläggande, tycker den gode mannen.
– Hon behöver få komma på toa när hon vill, få vatten och dryck när hon vill, och mat som hon kan och vill äta. Hon skulle behöva vänlighet, att folk pratar med henne som man pratar med vem som helst."

Enligt Karin och gode mannen skar det sig med en del av personalen från början. Sedan dess har Karin särbehandlats.
– En av cheferna sade att Karin inte är en människa. Om hon inte är en människa, vad är hon då? Hon är en människa med samma behov som chefen. Hur kan man säga något sånt? Det är skrämmande men visar på mentaliteten här på något sätt, säger Mikael Solborg."

"– Snälla försök hjälp mig att få slut på det här helvetet."


Bra jobbat Mikael Solborg, Anna Bäsén och Expressen!
Hör reportaget och läs artikeln här.


Skamligt Väsbygården!

Om ni inte vill ha henne där så får ni väl hjälpa henne därifrån. 
Till något bättre. Och människovärdigt.
Hur svårt kan det vara?!

söndag 4 december 2016

Järnvägsrestaurangen på Östra station sönderslagen

Det gick uppenbarligen hett till på Järnvägsrestaurangen på Östra station på lördagskvällen. Resenärer på hemväg möttes av poliser, avspärrningar, stora mängder krossat glas och resterna av restaurangens inredning i hela stationsbyggnaden. Där ligger nämligen resterna av en försvarlig mängd av restaurangens gamla funkismöbler - tillverkade på NK 1932 - sönderslagna och nedslängda från rotundan.

Ska eländet aldrig ta slut för den hårt prövade krögaren Berit Wahlgren? Maffialiknande krafter, som vill åt lokalerna, har flera gånger försökt tvinga henne att sälja. Så här långt har hon vägrat. Och bråk har det varit gott om under åren. Återstår att se om kvällens händelser var ett nytt övertalningsförsök eller bara ett helt vanligt bråk. Tids nog får vi veta...


Jag gjorde en intervju med
Berit för Hemmets Veckotidning för något år sedan.
Den som vill kan läsa den här.

Söndag 4 december:
Supporterbråk
Berit Wahlgren, krögare på järnvägsrestaurangen på Östra
station, serverar en av sina stamgäster Marianne Bernadotte.
Foto: Per Arvidsson

Det visar sig att det var frågan om ett supporterbråk i går kväll på Östra station. Djurgårdssupportrar hade haft julbord på restaurangen när AIK:are plötsligt stormade in. Det resulterade i ett stort slagsmål. Närmare 50 personer rapporteras ha varit inblandade i bråket. Polisen avlägsnade fyra personer i polisbilar och en person fördes till sjukhus med ambulans.

Stackars Berit Wahlgren som är en så stor Djurgårdssupporter och som har kämpat så för sin restaurang.
Hon säger till Aftonbladet:
- Vi hade en jättetrevlig kväll. Jag hade lite aningar så jag ringde supporterpolisen, men det var lugnt. Sedan skulle djurgårdarna gå. Då var det en massa gnagare som stormade in. En hel del möbler förstördes i attacken. Gamla bord och stolar. Det är tråkigt på så gamla möbler. Vi mår fruktansvärt dåligt allihop här. Tack och lov verkar det inte vara så många skadade människor.

Polisen utreder bråket som misshandel, skadegörelse och våldsamt upplopp.

Senare framkommer:
- att Berit Wahlgren slogs blodig under tumultet och
- att möbler för 240 000 kronor förstördes.

Se också och hör Berit Wahlström berätta om huliganattacken. 
Och Edward Bloms försvar av henne. Han och hustru Gunilla Kinn är en av stammisarna där.

Aftonbladet: Våldsamt upplopp vid tågstation
Sveriges Television: Supporterbråk vid julbord på Östra station
Hallands Nyheter (TT) och över hela landet: Supporterbråk vid julbord
Mitti: Supporterbråk på Östra station

För jävligt är bara förnamnet!

onsdag 19 oktober 2016

Jag säger som hembygdsmannen och vallentunakännaren Karl-Erik Mörk alltid sa:

Tillägg 23 okt - Se nedan!

- De kom med tåget för några år sedan
och tror att de kan Vallentuna!

Vallentuna Nyheter:

Vallentuna pröjsar en M-guru en halv miljon för att locka fler till kommunen.
Vallentuna kommun har sex kommunikatörer och en kommunikationschef. Trots det hyr man in Per Schlingmann för 520 000 kronor som ”kommunikationsstöd”.

Det var en dag i november förra året som kommundirektören Victor Kilén, kommunalrådet Parisa Liljestrand och före detta kommunikationschefen Kajsa Tirén åt lunch på Teatergrillen tillsammans med den före detta moderaten Per Schlingmann.

Notan gick på 2 090 kronor. Sedan tog kommundirektören och kommunikationschefen taxi hem till Vallentuna för 531 kronor.

– Det var Per Schlingmann som bjöd in dit, det var där vi hade vårt inledande möte. Men vi ansåg ändå att kommunen får betala det här. Sedan dess skickar han hit sina medarbetare eller kommer hit själv. Det är inte så att vi träffas på restaurang och ägnar oss åt excesser, säger Victor Kilén.

Men summorna från lunchen är småpotatis jämfört med de 520 000 som Schlingmann ska fakturera Vallentuna kommun för att hans firma ger kommunen kommunikationsstöd.

– Vi gjorde en direktupphandling, fick två anbud och tog det billigaste. Vi behöver kommunikationsstöd för att sätta bilden av Vallentuna som kommunen som är i framkant och tänker nytt, säger Victor Kilén.

Behövs verkligen det, folk vill bo i Vallentuna ändå?

– Vi vill att de flyttar till Vallentuna, inte Täby eller Österåker. Vi ser det som viktigt att locka hit boende. Det handlar också om att man ska vilja arbeta i kommunen, kompetensförsörjning är oerhört viktigt. Vi befinner oss i huvudstadens område, många gapar efter samma kompetenser och vi måste få de bästa.

I dagsläget har kommunen sex kommunikatörer på lönelistan, som totalt håvar in 213 200 kronor. Kommunikationschefen tjänar 75 000 kronor i månaden.

– De kommunikatörerna ska jobba i förvaltningsområdena, med dagligt arbete. Vi vill ha en kommunikationsbyrå som hjälper oss med Vallentunas varumärke.


______________________


Bra jobbat Vallentuna Nyheter!
Äntligen lite schysst journalistik!



Vi måste få de bästa, säger Victor Kilén

- Ja, det hade förstås varit bra. Kan vi möjligen börja med att tillsätta nya politiker och kommunala tjänstemän av lite högre standard? Så sent som i förra veckan avgick en riktig långkörare när Mattias Andersson (C) lämnade sina kommunala uppdrag sedan hans alter ego Sabina Wallenstam - stundtals lierad med oppositionen! - hade avslöjats.

Vad är det för tomtar som styr här?

Victor Kilén tycks verkligen vara en risktagare. Hans hantering av rektorärendet var/är minst sagt olustig. Varför ska vi tro att Schlingmann-eländet är så mycket smartare? 

Och kommunalrådet...
Jag hoppas verkligen att hon gör politisk karriär någon annanstans än här där hon så uppenbart är ett charmerande verktyg i M-gubbarnas anonyma händer.

Vi slänger miljoner på så kallade "kommunikatörer", får vi veta. De ska av någon outgrundlig anledning hjälpa oss med Vallentunas varumärke!

- Samtidigt har vi inte råd att ens tänka på att bygga upp den nedbrända kommunsymbolen. 

Jasså, ni vet inte vad det var. Ni var inte här då, nej. Jag föreslår att ni frågar de så kallade kommunikatörerna. Någon av dem borde väl ändå vara insatt i Vallentunas lokala historia. 

Jag missunnar för övrigt inte någon att äta lunch på Teatergrillen. Men nog kunde väl Schlingmann ha masat sig ut till Vallentuna för en mer hemlagad variant på gymnasiet. Det är väl det minsta man kan begära av en snubbe som ska dra in mer än en halv mille av våra skattepengar på att snacka strunt om Vallentunas varumärke!

DET borde Mattias Andersson ha jobbat för!

Tillägg 23/10 2016:

I veckans Vallentuna Nyheter skriver "En företagare" att han tycker Mattias Andersson blev för hårt kritiserad för att han spelat dubbelspel och agerat i lånta fjädrar i den lokala politiken. Se ovan! 
Vederbörande ställer en rad korkade frågor som exempelvis:

- Vad finns annars för alternativ för en politiker i hög position att påverka politiken i andra områden än där han sitter själv?

Svaret är att han har exakt samma rättigheter och möjligheter att påverka i alla frågor som vem som helst annan med tillägget att han faktiskt har rätt kontakter också och vet vilka trådar han ska dra i om han vill. Fungerar inte det så har han förmodligen fel i själva sakfrågan och ska alltså inte kunna påverka. Konstigare än så är det inte.

Fånigast av allt är följande:
- Vad är det egentligen för fel med att använda ett alias i kontakter med politiker och tjänstemän?? Det är ju precis så alla granskande journalister gör för att få fram sanningen och för att påverka politiker och tjänstemän att göra de de borde göra.

Det stinker!
Man måste hålla isär sina roller och veta vem man är. Särskilt om man har betalt för det. 

Politiker och journalister har olika uppgifter. 
Politiker påverkar politiska frågor och ser till att tjänstemän verkställer demokratiskt fattade beslut. Varken mer eller mindre. Politiker ska inte agera fegt anonymt i lönndom för att påverka ett beslut, vad tjänstemän gör eller för att få fram sanningar. 

Journalister granskar makthavare och arbetar för att få fram sanningen. Det är deras jobb. De redovisar resultatet i eget namn. Aldrig anonymt. De agerar heller ALDRIG för att påverka beslut. Glöm det genast! De skildrar verkligheten utan att ta ställning.  

Den som utger sig för att vara journalist och agerar i syfte att påverka är en simpel lobbyist och ingenting annat. Det har ingenting med journalistik att göra. 

Den person som har skrivit insändaren i Vallentuna Nyheter är ute och cyklar. En folkvald politiker är en offentlig person som i alla lägen ska agera inför öppen ridå. Vill man inte det ska man inte vara politiker. Väljarna ska veta var han eller hon står för i aktuella frågor. Det är en förutsättning för att få väljarnas förtroende.  

Man kan inte vara både politiker och lobbyist lika lite som man kan vara journalist och lobbyist. Man måste välja. 

Att som Mattias Andersson segla under falsk flagg i den omfattning han gjort diskvalificerar honom dessvärre. Det är bara att bita och tugga i sig det sura äpplet. 

Och med facit i handen finns heller ingen anledning att tro, att det inte är Mattias Andersson själv som har hållet i pennan i Vallentuna Nyheter. 
Tongångarna är hans så varför i all världen ska vi tro något annat?

Det är vad anonymitet leder till. Osäkerhet och misstänksamhet. Ingen kan lita på någon. Sabina Wallenstam kanske i själva verket är Mattias Andersson liksom. Det är inte sunt. 

Mattias Andersson har varit en högt uppsatt politiker i Vallentuna i tre, fyra decennier. Jag vet inte om han har gjort något särskilt avtryck egentligen men han har haft sin plats = makt över andra - och han har lyft sina arvoden som alla andra makthavare. 

Det är för mig helt obegripligt att han - med flera - så totalt blundade för och spelade med i Örjan Lids bedrägliga spel. Det hade aldrig gått om de haft civilkurage, satt klacken i backen och sagt ifrån när de såg vartåt det barkade. Alldeles för många - och Mattias bland dem - bidade sin tid och blev rikligt belönade i form av ordförandeposter och höjda arvoden i oppositionen och oviktiga nämnder medan han själv tog sig makten i dem för hans privata affärer viktiga. Det är en skam att detta har kunnat hända. Makt korrumperar. Det har sällan varit så tydligt som i Vallentuna.  

Jag tyckte först att Mattias kunde ha suttit kvar. Det var väl inte så märkvärdigt med ett anonymt brev tyckte jag först. Men allt sämre bortförklaringar från hans håll avgör saken. i synnerhet som omfattningen tycks vara stor. Han har gjort sitt i politiken nu. Det betyder inte att han på något sätt är förbrukad. Föreningslivet skriker efter ideella krafter inte minst i Brottby.

söndag 16 oktober 2016

Minns ni kvarnen...?


Min käre släkting Glen Gustafson (hans farfar utvandrade till Minnesota 1908) som är konstprofessor och filmfotograf i Hollywood bodde i Vallentuna ett år i mitten av 1980-talet när han studerade vid Dramatiska Institutet i Stockholm. Han hade en given huvudroll i Vallentuna Revyns "Under vingarnas beskydd" det året och var som ni ser väldigt förtjust i vår dåvarande kommunsymbol. På den tiden skrev man brev som skickades med snigelposten och ringde long distance en gång i halvåret. Den här teckningen fick jag idag via facebook. Tiderna förändras.

Och så här målar han i dag. En gammal knarrig fan kallar han självporträttet. Härligt Glen! Tack!


måndag 5 september 2016

Lite lokal revynostalgi kanske...

Jag inventerar i Vallentuna Revyns gamla nummer och hittade för någon vecka sedan Spanska Vallentuna ur revyn "Tio års Elwete" 1990. Det här går ju inte att använda någon annanstans men här kan den kanske passa. Håll till godo ni som drömmer om sydligare breddgrader.
Det här är en liveinspelning direkt från föreställning vilket innebär att en stackars ljudtekniker tryckte på rec med vänsterhanden medan han skötte ljudet i Vallentuna Teater som vi hade fått då.
Clas Svanberg gjorde musiken.
Text: Monica Antonsson



Jag hittade också den här gamla dängan om hur Lennart Adamajtis renade och renade och renade Vallentunasjön genom att fiska braxen. Miljoners miljoner har lagts ut på detta genom åren. Det kunde vi läsa i någon av lokaltidningarna så sent som för någon vecka sedan. Här är det Vallentuna Klisters i radio som gestaltar blåmusslorna i sjön. Numret är från 1982 och revyn Vadåra som spelades i Hjälmstaskolans aula. Jag ska försöka hitta intervjun också. Särskilt som jag har klippt klantigt och det dessutom finns ett hack i den här inspelningen. Kul för mig i alla fall. Kanske kan ni också få en känsla av hur det var på revytiden här i kommunen.
Gunnar Pettersson spelade dragspel, Stefan Olsson bas och Ingemar Rudäng trummor.
Text: Monica Antonsson



Britt-Marie Lindgren, Anki Antonsson och Monica Antonsson = Vallentuna Klisters (istället för sisters) när det begav sig.

torsdag 28 juli 2016

Försök till mord i Bällsta!

29/7 2016
Skottlossningen i Bällsta var en uppgörelse mellan kriminella.
Det berättar Anna Wilson i Mitti.
Polisen har efter förhör med den skjutne anhållit honom för försök till mord!
Rätt märkvärdigt får man väl ändå säga.
- Polisen arbetar nu efter hypotesen att skottlossningen, som hördes över stora delar av Bällsta var en del av en uppgörelse och att 20-åringen som hittades skadad själv på något sätt har angripit någon, skriver Anna.
Övriga inblandade personer har ännu inte identifierats eller hämtats in till polisen.
- Men det finns ingen anledning till oro för allmänheten, säger polisen. Här handlar det om folk som vet vad de sköt mot.

Säg det till dem som bor i husen tio meter bort, tänker jag.
Det är ju helt otroligt att snorungar går omkring med skjutvapen!
Och sedan ska läkarna kämpa för att lappa ihop dem!


Här, vid viadukten under Roslagsbanan på Karlbergsvägen - som felaktigt kallats Bällsta industriområde - sköts 20-åringen. 
Enligt uppgifter på nätet ska dramat ha utspelat sig på kullen strax intill.


Och där ses tydliga spår av någon som hasat eller släpats nedför slänten. 

TV4 rapporterar att en ung man ska ha skjutits i Bällsta i natt. Man visar bilder från viadukten under Roslagsbanan ovanför Statoil. Han ska - som tur är - ha varit vid liv när ambulansen kom.

Ett 20-tal skott hade hörts och många hade ringt polisen. Tomhylsor hittades i området och mannen ska ha skjutits i benet.  


Polisens tekniker har varit på plats, vittnen har hörts men än finns ingen misstänkt. Man hoppas, enligt Göteborgsposten, på Statoils övervakningskameror men de lär inte nå upp till viadukten, om det är där det har hänt. 


Jag har aldrig högt uttrycket "Bällsta industriområde" trots att jag är född, uppväxt och boende här. Det enda som finns av industrier kring borttsplatsen är en statoilmack åt ena hållet, en handelsträdgård åt det andra och en obemannad el-central åt det tredje. Ingen av dem ligger helt nära. Det rör sig snarare om ett villaområde. Några privata hus ligger väldigt nära. 


En kompis som bor där berättar i mail:


- Det hände vid 00.35 inatt. Min man hörde många skott. Polisen knacka på vid två. Avspärrat utanför oss, finns blodspår. Höll inte på att komma till jobbet men till sist släppte de igenom mig. Såg två spårhundar längs vägen efter viadukten mot statoil.

Det finns en uppgift om att polisen först ska ha haft svårt att hitta rätt. En följd av att polisstationen i Vallentuna har lagts ned?

Först hittades sju, åtta tomhylsor, skriver SVT Nyheter. Sedan hittades den skottskadade mannen.

En mig närstående ung man kom hem till Bällsta strax efter skjutningen.

Han skriver på sin facebook-sida att det var fullt med poliser på plats, minst fem bilar:

- Det var poliser med hundar och nattutrustning, så det känns ganska seriöst, skriver han. Någon som vet vad som hänt? Polis på plats ville inte berätta.

Sedan spekuleras det. En ung man har blivit skjuten.
- Enligt ryktet var det en från Åkersberga som sköt, skriver någon.

Mannen är nedsövd på Karolinska sjukhuset i Solna och opereras sedan klockan två i natt. Operationen pågick fortfarande vid halv 8-tiden i morse, rapporterar Expressen.

Initialt ville den unge mannen inte medverka, meddelar polisen.
Läget är allvarligt, konstaterar Stockholmspolisens regioncentral.

På Flashback spekuleras det förstås:


- Ett 20tal skott och den skjutne är i så pass bra skick att han går att förhöra. Inte ens om man blundar kan man skjuta så jävla dåligt. 


- Nu var det väl mörkt vid den tiden, kanske inget månsken, få gatlampor och mörkt klädda personer. Men jag håller med dig. Ren tur att de inte vådasköt sig själva. 


- Gänguppgörelse/bestraffning, säkert rädda små skitungar. Därför så många skott. Man får vara glad att ingen oskyldig träffats. Synd bara att vapnet inte klickade och de tittade i pipan för att se var kulan fastnat. 


Strax efter lunch spekuleras det på Flashback om var Bällsta industriområde ligger någonstans. Inte konstigt. Ingen har någonsin hört talas om det. Någon föreslår att det är industriområdet i Fågelsången som avses. Det är det inte. Vederbörande är ute och cyklar. Särskilt som han skriver:

- Uppfattar jag det hela korrekt är inte mannen från Vallentuna utan är antagligen ditkörd för att avrättas. 

Inte troligt alls. 
Den aktuella platsen är viadukten under Roslagsbanan strax ovanför Statoil, Karlbergsvägen alltså.


Någon som vet mera?
Aftonbladet:

Ung man skjuten i Vallentuna
En ung man har skjutits i Vallentuna. Polisen larmades till platsen på grund av flera höga smällar, ett vittne uppger så många som 20 stycken


– Han är förd till sjukhus, säger Sylvia Oldin, vakthavande befäl vid polisen i Stockholm.

Ett stort antal polisresurser larmades vid 00.30 till Bällsta industriområde i Vallentuna, norr om Stockholm, efter att flera personer ringt in och sagt att de hört höga smällar.
– Det var flera inringare så det talas om flera skott. Någon har hört 20 smällar, säger Sylvia Oldin, vakthavande befäl vid polisen i Stockholm.

Körde fram utan sirener

En person som var i närheten av platsen uppger att han sett minst 15 polisbilar som kört fram utan sirener påslagna.
Patrullerna fick köra runt i området ett tag för att hitta rätt men väl på plats konstaterar polisen att en man i 20-årsåldern blivit skjuten. Polisen har också hittat tomhylsor på marken.
Var och med hur många skott mannen är skjuten vill Sylvia Oldin inte uppge, men hon säger att han var talbar när han fördes till sjukhus där han ska opereras.

”Fanns en del vittnen”

– Vi håller på att förhör honom och tekniker är på gång. Vi knackar dörr och det fanns en del vittnen.
Polisen utreder händelsen som mordförsök. En teknisk undersökning kommer att genomföras på platsen under torsdagen.